“Det är oundvikligt att debuterna blir färre ju längre livet pågår. Hela tonåren och 20-årsåldern lever man ju i det där ruset av att uppleva något för allra första gången. Resor, kärlek, frihet… Och inte minst den första bottenlösa sorgen, innan du har erfarit att udden i smärtan faktiskt klingar av.
Som 34-åring har jag inte ägnat mig åt den där känslomässiga övningskörningen på ett tag. Runt 30 får vi väl något slags livskörkort efter att ha testat oss fram, gjort några viktiga val och är generellt bekväma bakom ratten. Men i år fick jag uppleva ett par omvälvande debuter, och kastades plötsligt tillbaka i den där känslan av att vara helt ny på att leva”.
Det här är ett utdrag ur mitt gästinlägg på “Debutantbloggen”, och lyckligtvis fick jag en kommentar från en äldre författare om att debuterna inte ALLS sinar med åren. De skiftar bara form. Just nu är jag dock all set med nya upplevelser, känner jag. Att bli mamma och författare samma år är otroligt omtumlande och stort, så jag myser gärna på här ett tag och nyper mig i armen en stund till.
Här kan ni läsa mina tankar om att debutera med både bok och bebis:
Svensk Bokhandels debutantporträtt – om New York och eskapismen i “Frihetsgudinnan”.
Gästinlägg på Debutantbloggen – om att bli författare och mamma samma år.
Sophia Westin 